Idag ska jag bara ligga och dega heeeela dagen! Igår cyklade nämligen jag och Laura runt runn. Blev en tur på 5,6 mil, sedan tog vi årets första dopp borta i källviken. Mys-middag och sedan drog vi vidare till Borlänge, kvällen levererade inte som planerat så vi tog bussen tillbaka till falun och hamnade på pitchers. Kvällen blev trevlig i slutändan ändå, men berodde bara på att jag och Laura alltid har kul ;)
Nattematen kan också varit det bästa. Trodde Laura gjorde åt oss båda när hon kom med massa mackor/kakor och yoghurt, men nej då, bara för mig xP

Dags att bege sig mot danssalen. Snart är min koreografi helt klar :) med hjälp av mina fantastiska klasskompisar kommer detta bli as bra! Hoppas hoppas hoppas att vi får ha med denna på kabarén! :D

Idag är en sån där dag som man inte kan kliva upp. Sjuk.. Ja? Eller bara den himla allergin som tar över den här tiden på året.. Ingen som vet. Men jag var hemma idag i alla fall.. Sov igenom hela dagen och med mig hade jag min tappre sovarkompis. Han gör allt för att jag inte ska känna mig ensam! Älskade vän.

Nu är det bara att proppa i sig piller och göra sig redo för engelska nationella imorgon, och på det ett litet matte prov ;) känna bra!

Idag åkte Annis å Julia, så nu har jag bara Teresa kvar. Men jag är glad ") har haft en fantastisk helg med mina älsklings bruttor! Ätit gott, druckit gott och bara mått gott! Idag avslutade vi med kupolen, jag kom därifrån med en asnice keps och ett par byxor till studenten. (Japp, som DGF:are måste man ju då också vara vitklädd) och på köpet fick jag ett halsband :) nöjd!

Nu ska vi chilla i soffan resten av dagen ;)

Men när man ramlar och slår sig så får man glass i solen :)

Helt sjuk dag jag var med om igår. Har länge vetat om problemen vi samer har med rovdjur, men tills igår kunde jag aldrig ana hur det faktiskt kändes. Att se vargen härja mitt bland renarna, att sitta och inte kunna göra annat än titta på i fyra timmar medan vargen tar kalv efter kalv.

Min pappa berättade just för mig vilken känsla man får på våren, då solen skiner och kalvarna föds. "Som medicin för själen", för att vara exakt. Och ja, det finns ingen känsla som slår den! Men när man då några timmar senare måste hitta dessa små nyfödda kalvar, helt brutalt mördade, då verkar den där medicinen för själen inte lika bra.

Det mest komiska är nog ändå att min farfars bror kunde skjuta en järv, gräva ur boet och få pengar och hyllelser av svenska staten. Det stod om det i tidningen och han hade beskrivits som en hjälte. Idag däremot, får man inte pengar för att skjuta rovdjur, idag får man betala. Till och med upp mot fyra års fängelse.. Tragiskt..

Vad jag vill komma till är bara att människors oförståelse tar död på mig. Om de bara kunde försöka att sätta sig in i vår situation och försöka förstå den hopplöshet och frustration man känner av sådana angrepp.

Jag ber en tyst bön för de 10 renar som fick sätta livet till, och låter min bön höras även av de vi inte lyckades hitta. Jag ber en extra bön till den lilla kalv som fortfarande levde och hoppas så på att den får överleva och hitta tillbaka till sin vaja.

Sedan ger jag ett stumt tack för att vi lyckades skjuta vargen!

Kul att jag har en sträckning i knävecket och några stukade tår då jag ska på audition imorgon. Så lycklig!!
Om jag inte trodde att jag skulle få jobbet innan så kommer jag då verkligen inte få det nu.. Men men.. Då behöver jag ju inte känna skuld över att missa all kalvmärkning i sommar heller. Men, jag ljuger om jag säger att jag ändå inte ville ha det. Att få dansa en månad med massa olika människor och grymt bra korreografer hade varit en otrolig möjlighet. Men, nu ska jag inte deppa i förväg.
Önska mig lycka till!

Vi väntar för fullt jag å Sten.
Har en pojkvän som jag inte träffat på över 2 månade nu och imorgon är han här! Nästan så man blir lite nervös xP känner mig som 14 igen. Härlig känsla